Ingen behöver något.. del 2

Jag ska va ärlig. Även om jag är driftig och har många projekt i luften samtidigt, så är jag lite lat. Jag tar gärna hjälp som erbjuds när det handlar om saker jag inte är så bekväm med. Som träslöjd, jag va inge vidare på det om jag ska vara helt ärlig. Så när det kommer till att göra praktiska saker i hemmet, skruva spika och hamra så har jag gärna låtit andra göra det. Närapå tvingat andra att göra det...  Så mitt gran projekt var en utmaning för mig. Och jag gjorde det! Helt själv och känner mig sådär löjligt stolt och nöjd över mig själv. Som när man var 5 år och fick beröm och det kändes som man växte en decimeter av stolthet. Så känner jag mig nu.

Så här gick jag tillväga när jag gjorde projektet:

Återvunnet material ( mycket viktigt), detta har varit en del av en vägg innan. Jag tog locket till soptunnan som mall för själva botten av granen.

Jag satte fast brädan och sågade ut den med en sticksåg.

Den blev lite sne.. Men det gör inget ( väldigt stolt ändå)

Hittade långa brädor i förrådet. Dessa mätte jag upp med tumstock så att jag fick jämna längder.

Sakta men säkert ( ok, kanske med en gnutta fantasi också) så började man kunna skymta att det är en gran.

Jag slipade kanterna samt botten, skruvade på vinklar och målade botten och brädorna.

     Jag fick lite hjälp med själva monteringen,  det var alldeles för svårt att hålla och skruva ensam.  Då det ösregnade ute så fick det bli lite fula bilder i garaget....

     Sakerna från listan, omvandlades till kort som jag skrev ut på papper och klippte ut. Sen hängde jag dem i fiskelina i granen.

                        

        Det är få som behöver en hundvalp, men i princip alla vill ha dem. ( själv har jag två hundar)

                                     

                     Nagellack, det behöver man inte men vilken tjej/kvinna har det inte?

                  Systemkamera... Jag har en och älskar den, men behöver jag den?

                               

Ingen behöver något....

Vi lever i en konsument samhälle. Allt bygger på att vi ska handla, handla, handla. När jag satt vid frukosten läste jag en artikel på internet om att handel sjunkit i världen och i Sverige under året. Men att man vid jul räknade med att julhandeln skulle slå rekord i år igen. Efter att ha läst det så visste jag hur jag ville att mitt projekt skulle bli och hur jag skulle använda min lista jag gjort.

En form av gran, där sakerna på min lista skulle utgöra "pyntet".

Så efter att ha letat runt i garage, lägenhet och förråd så hade jag allt material.

Det valfria projektet

Att ha fria händer gällande projekt är fullkomligt underbart. Men även lite lätt överväldigande.
Jag hade som vanligt massor av ideer. Men efter missödet med lampan så kände jag att jag måste försöka vara realistisk. Men det gick snart åt pipsvängen....


Jag använde samma ide som till det andra projektet, denna gången använde jag en bok av Jennifer Cruise, Fula Fiskar. Meningen därifrån blev " Ingen behöver något".


Jag är nog långt i från ensam om att köpa saker jag egentligen inte behöver. Min pojkvän som jag delvis bor tillsammans med tycker milt sagt att jag har lite för mycket saker i hemmet...
Jag har till mitt försvar blivit mycket bättre på att inte impuls köpa olika sorters grejer, för jag har insett att jag inte behöver dem. Men... det hindrar mig inte från att vilja ha de där onödiga sakerna.

Jag grubblade över natten om vad jag har i mitt hem som är onödigt, listan blev otäckt lång. Allt garn jag har i min ägo var en väldigt stor del. Men jag valde att lista några av de saker som var de dyrastse köpen. Saker som jag egentligen inte behövde, men som jag ville ha.

Ingen behöver något ( men alla vill ha något).....

Nödlösningarnas drottning....

Jag har tusen ideer i huvudet. Ibland så genomför jag dem direkt, utan så mycket eftertanke. Detta är ett sånt projekt. Där jag fastnar i en ide och blir lite lätt lyrisk och bara fortsätter utan att tänka på nästa steg... 

Jag lär mig aldrig, även om jag lovar mig själv att komma ihåg det tills nästa projekt.....

MEN!

Jag hittade ändå en lösning till detta projektet.

Det blev en mindre lampa. jag struntade helt enkelt i benen och struntade i att göra armar och huvud.

Det blev bara en överdel och kjol.

Överdelen är gjord i paper mache, med gips över. Med ståltråd i botten som binder samman kroppen och kjolen. Ett spräckt glassglas fick utgöra botten, där även de tunna led lamporna placerades. Led lamporna drivs av batterier.

                                                     När slingan med lamporna är tända

                                      

Kjolen och lampskärmen

Jag är en samlare. Jag kan inte hjälpa det. Jag samlar på alla möjliga konstiga grejer, i tron och självklart förhoppningen om att jag kommer använda det till något av mina alla projekt. I flera år har jag sparat på pressade snäckskal.  Själv tycker jag att de är väldigt vackra, med sitt skimmer och skira utseende.

För att binda samman projektet med min mening " Sanden vill att vi springer" så använde jag de pressade snäckskalen.

Jag hade i  början av projektet ett helt berg av dem.... Men under arbetets gång så gick en hel del av dem sönder just för att de är så skira.


Jag började med att göra en stomme i hönsnät även här. Jag gjorde en för stor stomme med tanke på hur många snäckskal jag hade sönder. Så jag fick minska den något. Själva snäckskalen är "sydda" med den tunnaste ståltråden jag hade hemma. Öglorna i hönsnätet utgjorde en bra grund för att fläta och sy på snäckskalen.


I och med att jag hade sönder så många snäckskal så blev kjolen väldigt liten. Därför blev benen jag gjort innan alldeles för stora. Såg lite smått groteskt ut när jag provade att sätta samman det.

Lampan...

Min tanke var att göra nätta och gracila ben till min ballerina. Jag började att göra dem helt och hållet i paper mache. Men första försöket misslyckades totalt. Så jag tvingades att tänka om.

Istället tog jag riktigt tjock aluminium tråd och böjde till den. Därefter genomsökte jag garaget och hittade hönsnät. Jag klippte hönsnätet i remsor som jag sen virade ihop med en tunnare ståltråd.
Sen stoppade jag in aluminiumtråden och fäste den. Efter det stoppade jag benen med tidningspapper.
Detta för att ha en stomme att bygga vidare utifrån, men även för att slippa göra många lager med papper mache.

Fötterna är gjorda efter samma princip. Hönsnät, ståltråd och tidningspapper.

Här dog kameran.

Men nästa steg var 4-6 lager med tapetklister och tidningspapper. Efter att det torkat la jag på två lager gips. Just gipset valde jag för att kunna få riktigt fina och släta ytor. Gipset gör även att jag kan fila bort lite ojämnheter som uppstått.  Under tiden gipset torkade, började jag att göra själva lampskärmen, som även blir ballerinans kjol.

Sanden vill att vi springer

När jag var liten läste min syster Molly för mig, Morfar prosten och hans barnbarn. En av de bästa barnböckerna enligt mig och min syster.

På sidan 59 i boken så är prosten, prostinnan och deras barnbarn Anton och Karl på stranden.

Min mening från boken är "Sanden vill att vi springer".


Jag hade tusen idéer men var lite stressad med tid eftersom jag varit sjuk med njursten väääääääääldigt länge.  Så jag ville ha ett projekt som jag kände att jag kunde göra någorlunda snabbt.  Under kursens gång har jag flera gånger hört flera säga att de lärt sig i kursen att göra fula saker. Och att de aldrig skulle spara något av det. Mitt mål var därför att göra något med blandade material, en sak som jag vill ha kvar. Även om jag vet att mina tankar bakom projektet är väldigt flumiga och kanske svåra att förstå för en utomstående.

Mitt val föll på en form av lampa.  Jag är och har varit lite lätt insnöad på lampor på sistone. Virkade lampskärmar osv. Min tanke för projektet var en ballerina. Dels för att jag alltid älskat intrycket av det skira och lätta i uttrycket i dansen. Det känns som om dansarna flyger över scenen. På ett mindre graciöst sätt flög en av våra hundar över sanden när han skulle få bada. Så gick min tankegång när jag valde projektet.