Jag är en samlare. Jag kan inte hjälpa det. Jag samlar på alla möjliga konstiga grejer, i tron och självklart förhoppningen om att jag kommer använda det till något av mina alla projekt. I flera år har jag sparat på pressade snäckskal. Själv tycker jag att de är väldigt vackra, med sitt skimmer och skira utseende.
För att binda samman projektet med min mening " Sanden vill att vi springer" så använde jag de pressade snäckskalen.
Jag hade i början av projektet ett helt berg av dem.... Men under arbetets gång så gick en hel del av dem sönder just för att de är så skira.
Jag började med att göra en stomme i hönsnät även här. Jag gjorde en för stor stomme med tanke på hur många snäckskal jag hade sönder. Så jag fick minska den något. Själva snäckskalen är "sydda" med den tunnaste ståltråden jag hade hemma. Öglorna i hönsnätet utgjorde en bra grund för att fläta och sy på snäckskalen.
I och med att jag hade sönder så många snäckskal så blev kjolen väldigt liten. Därför blev benen jag gjort innan alldeles för stora. Såg lite smått groteskt ut när jag provade att sätta samman det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar