När jag var liten läste min syster Molly för mig, Morfar prosten och hans barnbarn. En av de bästa barnböckerna enligt mig och min syster.
På sidan 59 i boken så är prosten, prostinnan och deras barnbarn Anton och Karl på stranden.
Min mening från boken är "Sanden vill att vi springer".
Jag hade tusen idéer men var lite stressad med tid eftersom jag varit sjuk med njursten väääääääääldigt länge. Så jag ville ha ett projekt som jag kände att jag kunde göra någorlunda snabbt. Under kursens gång har jag flera gånger hört flera säga att de lärt sig i kursen att göra fula saker. Och att de aldrig skulle spara något av det. Mitt mål var därför att göra något med blandade material, en sak som jag vill ha kvar. Även om jag vet att mina tankar bakom projektet är väldigt flumiga och kanske svåra att förstå för en utomstående.
Mitt val föll på en form av lampa. Jag är och har varit lite lätt insnöad på lampor på sistone. Virkade lampskärmar osv. Min tanke för projektet var en ballerina. Dels för att jag alltid älskat intrycket av det skira och lätta i uttrycket i dansen. Det känns som om dansarna flyger över scenen. På ett mindre graciöst sätt flög en av våra hundar över sanden när han skulle få bada. Så gick min tankegång när jag valde projektet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar